Underhållsläge är på
Det var en gång en göteborgare som hette Kent. Kent älskade sin tv mer än något annat i livet. Han kallade den “Plattis” och pratade med den varje kväll som andra människor pratar med sina växter.
En kväll, när han satt och kollade på “På spåret”, började tv:n flimra. Kent reste sig upp, tittade den i ögonen (eller ja, i skärmen) och sa:
“Du får inte ge upp nu, Plattis! Vi ska ju se vem som åker ut ur tunneln!”
Plötsligt small det till, bilden försvann, och skärmen visade bara ett meddelande:
“Ingen signal.”
Kent stirrade på texten. “Ingen signal? Vadå ingen signal? Jag har ju precis öppnat en påse ostbågar, det här är ingen tid för kris!”
Han ringde supporten. Efter tjugo minuter i telefonkö svarade en trött tekniker:
“Har du testat att starta om den?”
Kent suckade. “Starta om? Det här är ingen router, det är min bästa vän!”
Till slut visade det sig att grannen hade dragit ur antennkabeln när han dammsög trapphuset. Kent satte i sladden igen, bilden kom tillbaka, och programledaren sa precis:
“Då säger vi tack till Göteborg!”
Kent nickade, nöjd. “Tack själv,” sa han till Plattis. “Det var nära döden, men vi klarade det igen.”
Sen skålade han med sin burk Loka, för det är ju ändå Göteborg.
